The time for sleep is now

Idag har det hänt lite blandade saker. Vi vann matchen om bronset i MW2, vilket kändes väldigt bra. Det innebär alltså att vi kom tre i säsong två, trots att just bronsmatchen var den enda matchen vi faktiskt vann. Så kan det gå efter att flera lag hoppat av. Nu leder vi även säsong 3, även om jag kanske inte har jättestora förhoppningar om att vi ska ligga kvar där särskilt länge.

Men det hände en något större sak tidigare idag får jag nog tycka. En sån där grej som jag ville göra, sen när det väl blev klart så började jag fundera på vad jag egentligen gett mig in på. Lite som med fallskärmshoppningen, även om det här inte är ett dugg samma sak. Det handlar mer om ansvar. Även om det i slutändan säkert komma bli att jag inte hade alls stor del i det hela så känns det som en väldigt stor grej just nu. Och det ska bli väldigt kul och intressant. Vill helst inte skriva här vad det rör sig om, men om ni tror att det är något häftigt så har ni helt fel.

Knappt jobbigt små skillnader kan vara ibland. Nästan är ett sånt ord. Ha släppt något, att nästan ha släppt något. Så liten skillnad, så grymt stor skillnad. Jaja, det är bara att fortsätta och försöka att inte se tillbaka alltför mycket.

På tal om nästan så sa en viss person så här i helgen:
"HV är det bästa vi har! Nästan."
Samma person sa (ropade) även det numera klassiska:
"Din svåger, min Gud!"
Det går inte att beskriva hur roligt det var, men så mycket har jag inte skrattat på länge iallafall. Sen att kanske även andra saker spelade in spelar mindre roll, skratt är ändå skratt. Det mest negativa med helgen är att det finns risk att jag kommer figurera naken på videon från svensexan. Vi får hoppas för allas skull att den biten klipps bort.