So come out of your cave walking on your hands and see the world hanging upside down

Eftersom jag raderade ett inlägg så får jag kompensera med ett annat. Jag hörde en låt på radion häromveckan men glömde bort namnet. En sån låt som det räcker att höra de första sekunderna av för att jag ska gilla den. Tyvärr blir den inte riktigt så bra som den kunnat bli, men den där känslan i början ljuger aldrig. Det är en bra låt. Så varför inte lyssna på lite brittisk hillbilly-musik i form av Mumford & Sons? The Cave var det jag hörde på radion, men man kan lika gärna lyssna på hela skivan. Ja, det spelas bland annat banjo.

Rebecka i Christer är en sån som man blir kär i när man hör henne. Underbar röst som delar ut mindre och mer visa ord till höger och vänster. Idag pratade hon om rädslor. Hon tyckte att den töntigaste av alla rädslor var de som är skraja för att inte bli älskade. Ofta är de ännu mer rädda för att själva älska. Hennes syster ville träffa någon som beundrade och älskade henne. Är det inte bättre att träffa någon som man själv beundrar och älskar? Jag uppmanar alltid alla att ta första steget, det är alltid värt det. Är man rädd för att inte vara älskad så är man troligtvis redan ensam, vad har man då att förlora på att ta steget ut?

Snodde det mesta av förra stycket från henne, kanske någon enstaka egen kommentar. Det är svårare att försöka skriva ner vad någon säger än att skriva ner en låttext märkte jag snabbt.

Men det viktiga med det här texten är att du ska ge Mumford & Sons en chans. Varför inte börja med den mest populära på Spotify, Little Lion Man. Med ett sånt namn på låten så går den inte att undvika.



Weep for yourself, my man,
you'll never be what is in your heart
weep little lion man,
you're not as brave as you were at the start
rate yourself and rake yourself,
take all the courage you have left
wasted on fixing all the problems
that you made in your own head