The truth is, I miss you.

Jag fick en spellista skickad till mig häromdagen. Visst, jag kan inte säga att det är enbart musik som jag älskar, men där är så sjukt mycket bra grejer! Jag lyssnar mycket på musik, så då räknas det här helt klart som en viktig sak.

Ibland är saker bra. Och man känner sig väldigt nöjd då måste jag säga. Men det kan gå galet snabbt från bra till über ibland. Samtal om nätterna är bra. Att ta beslut i dom där samtalen kanske är farligt, men bra! Jag skriver bättre när det är sent och jag är grinig. Nu är klockan bara halv tio och jag är på på tok för bra humör. Bloggandet blir lidande, men inte jag, så varför bry sig?

A monkey needs to dance so do you

Nu har jag gått och burit på planer ett tag men aldrig riktigt trott på dom fullt ut. Men nu är det dags. Härmed lovar jag att jag ska försöka ge mig själv möjlighet att göra det innan årets slut.

And I say: It's alright

Vad jag gjorde på min fredagskväll? Som många andra så blev det mycket dator, TV och förberedning av en ny intro-tävling. Är som vanligt rädd för att den är på tok för lätt, men nu är där en redo tills nästa gång folk är sugna. Har totalt tre stycken sparade på datorn, så de finns till utlåning/försäljning om någon är sugen.

Annars så kan jag meddela om en väldigt god nyhet, Kate Bushs Running up that hill finns nu Spotify. Har säkert varit där i några veckor eller mer, men jag upptäckte det först idag.

Vaknade och hade ont i nacken i morse. Så jag tog ledigt från jobbet och fick betald massage i 45 minuter. Det hjälpte lite men nu gör det lite mer ont igen. Hoppas på att det släpper snart.

I lose it all

Äntligen tog vi första vinsten i korpen för året. Gjorde dock inget mål idag, även om jag var nöjd med mitt spel i övrigt. Kan inte säga att precisionen i avsluten fanns där idag för egen del. Önskar bara att jag blev lite friskare igen, blir helt slut av ingenting för tillfället. I slutet av matchen gjorde det ont att bara andas, vet inte om det är en bra grej.

Har funderat lite på det här med att vara tävlingsmänniska. Jag kan stundtals tycka att det finns två olika inriktningar kring det i vårt samhälle. I skolan ska man mer och mer ta bort själva tävlandet, man ska inte låta eleverna själva välja lag på idrotten, alla ska få vara med och allt sånt. Men sen när eleverna lämnar skolan är det inte alls så det ser ut. Du måste tävla, du måste visa att du är bättre än de andra. Förlorare får inte plats i samhället. Orkar dock inte ta hela den här debatten nu.

Vi hade en konferensdag idag på jobbet, där vi hade lite olika tävlingar och lekar ute på P2. En övning var avståndsbedömning, man skulle helt enkelt uppskatta avståndet fram till ett visst föremål. Dock hade jag en, eller två kan man säga, som tyckte det var en bra idé att stega upp avståndet istället. Jag menar, vad är meningen? Är man så mycket tävlingsmänniska att man känner att det är värt att fuska i en lek, eller är man så lite tävlingsmänniska att man inte orkar tävla på ett riktigt sätt? Personligen så ser jag inget värde i att vinna om man ändå har fuskat. Jag vill vinna för att jag är bättre än den andra, inte bättre på allt eller ens bättre på just den saken alltid, men just då vid det tillfället så hade man lite högre kapacitet. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fuskade och lämnade in ett kopierat arbete på högstadiet. Mitt enda fusk, och jag kan fortfarande inte släppa det. Och det betyget jag fick i den kursen känns inte värt något idag heller.

Kanske ett lite flummigt inlägg, men då är väl allt som det ska vara? Jag anser mig spela/tävla på ett rättvist sätt, alla andra kanske inte håller med alltid, men om jag försöker vinna så är det inte för att andra ska tycka att jag är bättre, det är helt och hållet för min egen skull. Hmm, börjar känna att det här låter som att jag har allvarliga problem, så bäst att sluta nu.

Har stått i regnet så länge att jag börjat krympa

Det är nu det börjar bli dags att gå och lägga sig. Men vill man skriva ett inlägg för att inte bloggen ska dö helt och hållet så får man sitta uppe lite extra. Är ledig på lördag, så kanske borde satsa på ett riktigt fluminlägg imorgon klockan tre på natten. Men troligtvis somnar jag runt elva-snåret istället.

Bajs på gatan
Skit på tv:n
Rensa öronen

Jigsaw falling into place

Jag måste säga det att jag känner mig mer unik för var dag som går. Bra eller dåligt, vem vet. Men hade jag kommit ihåg allt jag gjort så hade det nog trots allt blivit en hyfsat lång lista med udda saker. Inte som att de är helt flippade, mer att det är sånt som man inte gör.

Jag gör mitt bästa för att inte hänga ut folk, men jag avslutar med ett citat från en presentation på dating-sidan som jag är medlem på.

"Jag har även ett stort intresse för film och tycker bäst om Orlando bloom som skådespelare."

Första sekunden tänker man, "kul med ett gemensamt intresse". Sen märker man att det inte var särskilt gemensamt.

Now we can't be friends

Nu blir det inte många inlägg skrivna. Borde kanske börja med en ny regel: att inte vara sämre än Ida med att vänta på att uppdatera sin blogg. Kanske låter som ett lite väl lågt satt mål, men det är i alla fall något.

Jag köpte ett skydd till iPhonen idag. Så det är nytt. Jag köpte massor av godis för att ha en extremt slapp hemmadag idag. Det fungerade bra.

Så, nu vet ni allt om vad som har hänt i mitt liv de senaste veckorna. Det gick snabbare än jag trodde det skulle göra, men är man snabb så är man.

Eftersom det är söndag så avslutar jag med en dikt.

Isande vind
Kalla moln
Värmande hand
Ingen snö att skotta
Vad ska vi göra?

Tell them I've been cooking coconut skins, and we've been hanging out

Det här med ärlighet är inte alltid helt oproblematiskt. Ibland känns det som att det t o m kan krävas mer av en för att ljuga. T ex om man är arg och vill säga dumma saker som man uppfattar som den totala sanningen just då. För att få fram det som man känner inombords. Då kan det vara svårt att hålla tyst. Att nicka och säga att allt är bra. Vet dock inte om det är en bra lösning. Någon som har tips kanske?

I carried all alone

Eftersom t o m Lisa har tagit upp bloggandet så får jag väl också göra ett försök till att få liv i den här bloggen igen. Det jobbiga är att man måste ha något att skriva om också..

Jag är uppe senare än jag borde. Det om något borde ju påminna om gamla bloggtider. Och problemen är väl hyfsat de samma fortfarande. Har man inte kommit längre än så här?

Men det är nog så livet är. Man en viss typ av person. Man har tendenser till att dras åt vissa håll. Samma problem som tidigare. Samma saker att brottas med. Vill man verkligen ändra den man är i grunden?

Hade jag en hel dag varit på väg och lägga mig men bara stannat uppe lite till för att skriva så hade jag nog kunnat fylla en bok med konstiga texter på två veckor.

Before the animal noises

Samtalsämnen. Man vet aldrig på förhand vad som ska komma upp. Och det gör det spännande. Rent teoretiskt sätt så kan man börja prata med vem som helst om vad som helst. Och det är spännande. Eller skrämmande?

Jag orkade inte skriva klart inlägget, blev att jag kollade olika t-shirts som jag vill beställa. Synd att det finns så många att välja bland.