You and I, I think we can take it.

26 år. Har det börjat bli dags att sammanfatta vilken syn på världen och livet man hunnit bilda sig nu? Eller ska det få vänta?

Rent allmänt känns det som att man börjar få koll på lite saker, men än finns det en lång sträcka kvar att vandra. Tipset är att ha bra skor och se till att reservstrumpor.

Jag är nog inte en person som ångrar mig särskilt mycket iallafall. Men jag är väldigt rädd för att jag ska ångra mig. En konstig kombo, helt klart. Ibland är jag seg på att boka in saker för att jag vill kunna ha möjlighet att tacka ja till annat som dyker upp. Helt klart en oschysst grej, och folk kan känna sig oprioriterade, men man vet ju aldrig vad som kan dyka upp..

Dåliga val har jag ofta gjort, men någonstans får man vara nöjd med att man ändå gjort dem. Är man bara hyfsat nöjd med att vara där man är så måste man vara glad över de beslutet som lett en dit också.

Jag tycker att nuet är bäst. Varje år så blir allting lite bättre. Får hoppas det fortsätter så också. Kanske för att ju längre tiden går, ju mer har man kunnat påverka att vara där man faktiskt befinner sig? I början av livet så bor man där sina föräldrar bor och allt sånt, men man får fler och fler val som i sin tur leder en dit man ska. Visst, man kan ifrågasätta den fria viljan och allt det där, men vem orkar?