måndag 30 november 2009

Running exhausted and lost

Folk är som de är. Jag är en person som tror på förändring, men vissa saker blir extremt kännetecknande för vissa. Vanor eller drag som personen inte kan bryta, eller att den alltid lyckas hamna i samma situation gång på gång. Vad är karakteristiskt för dig? För mig?

Småäter du alltid om kvällarna? Blir du kär i "fel" person? Behöver du alltid bajsa innan du går in i en bil?

Men vanor behöver inte alltid vara ovanor. Det handlar väl om vad de ger för resultat och om man egentligen vill utsättas för det som avgör det hela. Eller andra saker enligt vissa.

Vissa.. Ett sätt att undvika att vara konfrontativ. Jag hade ju kunnat skriva exakt vilka jag menade. Men där hamnar jag ofta. Att tveka och avvakta så länge som möjligt med att säga vad man tycker, om det nu är något mindre bra man har att säga till någon. Eller att låta ett problem bero på tok för länge. Helt klart inte en bra grej. Men det är inte helt lätt att bryta, och det händer att jag försöker bättra mig.

Jag brukar vara nöjd med de beslut jag tar. Kalla det brist på självkritik eller ren idioti, men saker brukar bli rättså bra i slutändan. På något sätt får man ändå vara nöjd med att vara där man är. Det är nog viktigt att inte skylla på andra för att det gått som det gått, varje steg som tas tas av en själv.

Om ni vill får ni gärna skriva en kommentar om det här inlägget. Sa jag något alls eller är det mer ett schiffer kanske? Själv så har jag lite svårt att följa den röda tråden

Inga kommentarer: